Har haft en intressant diskussion..
Med Emma och med några på ett forum som jag är medlem i, ang mobbning.
Jag klickade runt på forumet och hamnade på ett inlägg som handlade om en 11-årig pojke som tog sitt liv på grund av att han var mobbad. Han hade hängt sig själv i sitt sovrum. Detta hände för ungefär 2 år sen.
I det fallet så visste lärarna om vad som hände, men de gjorde inget åt det.. Pojken blev flyttad till en annan skola men även där blev han mobbad och misshandlad. Han pratade med personal på skolan, han berättade att han mådde jättedåligt, att han ville ta sitt liv. Men personalen lyssnade inte på honom, de tog inte honom på allvar. De tolkade det att han bara ville ha uppmärksamhet och drev med de..
bilden kommer från aftonbladet
Det här helt sjukt att det faktiskt förekommer!!! I våra svenska skolor så finns det lärare som faktiskt inte orkar bry sig om det här.. Men så finns det MÅNGA pälor med!! Men vad ska man göra? Vart ligger problematiken i det hela??
För det här är allvarligt, det är våran framtid som ska gå in genom de där skoldörrarna!!
Vad jag tror då, som kan vara en bit påväg:
- Alla barn behöver känna sig hörda! Får de inte det hemma, behöver de göra det i skolan.
- Mobbare behöver också hjälp.
- Hjälpen bör i möjligaste mån även riktas till hemmet, för det är oftast där problemen börjar.
- Lärare och personal inom skolan och föräldrar bör får en utbildning av något slag där de lär sig grundläggande om hur man hjälper barn som har det svårt.. Hur man ser att barnen mår dåligt och lite vad man kan göra.
- Det behöver finnas mer resurser på skolorna! Lärare är inga robotar som ska orka undervisa 30 elever och allmänt fostra de, för att SEN agera som terapeuter.. Det skulle nog behövas KBT-terapeuter i skolorna som kan hjälpa både föräldrar och barn. Men även lärare som är mitt i alltihop, de skulle nog också behöva prata om sina tankar och känslor.. De kan också ha det jobbigt hemma..
- Sen behövs det självklart mer pengar.. Men det är något som behövs hela tiden..
- OCH att problemen tas på allvar!!! Även när de börjar på lekis.. Dagispersonal kan se och bör även de gå en kurs på hur man kan hjälpa barn m.m. För oftast så kan man se problem redan då.. Barnet behöver hjälp så fort som möjligt. Kan man plocka de redan på dagis så vore det perfekt istället för att vänta till högstadiet...
Vad tror ni?? Synpunkter gärna =)
Det finns självklart inga enkla lösningar.. Men något MÅSTE göras.. Man kan inte rycka på axlarna och säga att det är svårt - för det är det.. Men genom att ta upp det till en disukssion inom skolor och kommuner, politikerna.. så Kanske man kan komma fram till något.. Man måste börja någonstans.. Det är ju barn det handlar om! Barn som inte valt att bli födda utan som har blivit det av sina föräldrar.. Vi måste alla ta ansvar och försöka komma fram till något..