Vart finns äventyret??
Frustrationen är ett faktum, jag har inget att göra med mitt liv, inget att hitta på och jag känner mig instängd i min egen kropp och min egen tillvaro. Jag känner att jag håller på att kväva mig själv...
Inte bokstavligen då - men på själsligt, andligt plan..
Såå VARFÖR ska det vara så förbaskat svårt att lämna gamla, tråkiga, inkörda hjulspår här i livet för att upptäcka nya?? Vad är det som behövs för att vi verkligen ska lämna de gamla mönsterna och skapa nya?? Behöver vi en vilja av stål? Handligskraftighet? Självdiciplin? Eller behövs alla tre?
Anledningen till varför jag skriver är för att jag själv håller på att gå i taket!! Över hela min situation. Men hur mycket jag än hittills har försökt - så har jag inte gjort något åt det. Jag har väl inte försökt tillräkligt antar jag, det är just att ta det där steget.. ut ur trygghetszonen som känns obehagligt. Jag antar att jag är ett djupt vanedjur som gillar de här gamla säkra, trygga - men jävligt tråkiga - spåren i mitt liv. Så det krävs nog en gnutta mod också för att ändra om sina livsvanor helt och hållet.
Men jag ska fundera på det och jag SKA göra något åt alltihop - vad det blir? Återstår att se ;)
Jag saknar även min egna dator, vill lägga in musik och bilder på den! Sen finns det en till sak som jag saknar och det är solen!!! Vart tusan har den tagit vägen!? Såg den en gnutta imorse, men bara för en fisminut.. Sen gömde den sig bakom molnen igen..
Jag skickar en solig hälsning ändå till alla som behöver den! Vi får tända ljus och göra det bästa av situationen.
Kramkram!
